Att drömma, minnas och förverkliga
När jag var liten hade jag en dröm: att fylla hela köket med vatten så att det blev en basäng. Det kan ha varit min förkärlek till vatten och hav, eller också var jag en liten flicka med stor sabotagelust. Oavset grundtanke så var det vad jag gick och fantiserade om i unga år. Min planering för denna idé kunde pågå i flera timmar i streck och återkomma i långa veckoperoder. Allting skulle vara uttänkt ut i minsta detalj. Eftersom jag bara var runt fem år så var mitt största problem hur man skulle täta dörren så att vattnet inte skulle rinna ut. Men efter ett flertal funderingar kom jag fram till att den bästa lösningen var att tejpa igen dörrglipan. Som ett av de viktigaste stegen i operation hemmapool så krävde den lite extra förberedelser. Jag prövade och valde med omsorg ut vilken tejpsort som skulle passa bäst genom att provtejpa. Allt detta gjorde jag självklart i smyg då resten av familjen var för upptagna för att upptäcka mitt sanna jag bakom min fasad av det gulliga änglabarnet.
Nej. Jag var faktiskt en mycket rar unge där jag var liten. Så självklart genomfördes inte planen, bara i mina tankar. Det var bara om nätterna i mina drömmar som jag fick simma omkring bland tallrikar, glas och en annan vattenkokare. Då var jag lycklig. Nu idag tycker jag det är synd att jag inte genomförde min plan. Tänk vad kul det skulle vara att kunna tänka tillbaka till den dagen då jag flöt omkring i mitt kök. Nu kan jag inte göra det. Jag skulle väll inte säga att jag ångrar mig. Det är snarare själva tanken att inte genomföra mina drömmar som skrämmer mig lite. Jag tänker på alla de gånger som jag valt att inte göra vissa saker pga att jag inte vågar och när jag ser det i ett längre perspektiv; vad ska jag då titta tillbaka på om trettio år? Visst så har jag gjort endel roliga saker som jag ser tillbaka på med ett leende, men kommer de minnena att finnas kvar i framtiden? Kommer jag egentligen komma ihåg ngt från den tid jag lever i nu, men framförallt: vad?
Jag har nu beslutat att jag från och med idag, eller imorn, och alla dagar framöver ska göra ngt märkvärdigt så att jag om trettio år kommer att minnas hela min ljuva ungdom, min period som karriärkvinna och mitt lugna åldrande så klar som renaste vatten. När jag sedan fyller något av de högre talen ska jag skriva en bok om alltsammans där jag med omsorg ska välja ut mina guldkorn.
Helgens stora upptäckt
Jag har en stor upptäckt att dela med mig av! Något som jag tror det största delen av sveriges befolkning inte har en aning om. Det handlar om vrål, ett vrål från djungeln. Nämligen djungelvrål. Ni vet det där goda godiset med smak av lakrits. Visste ni att den godissorten består av miniatyrer av flera djurarter och inte bara en? Jag har i hela mitt liv gått och trott att de små lakrisbitarna föreställde apor, precis som på framsidan av påsen, men det är bara en fjärdedel som är de människolinkande varelserna. Faktum är att det nästan ryms ett helt zoo där i påsen, åtminstone ett litet sådant med fyra djur: elefanter, lejon, papegoja/ ekorre och apor såklart. Jag hade lite svårt att se om ett av dem var en ekorre eller en papegoja. Konjunkturerna var mkt buckliga och svåra att tyda. Men efter en lång diskussion med mina room mates så kom vi fram till att det var en papegoja, eller överens och överens... vi var inte riktigt eniga. Jag däremot var mkt övertygad.
Jag ska försöka hitta bildbevis för detta. Dessutom måste jag få ett enigt svar från Malaco vad det egentligen är för djur.
- Fortsättning följer...
namn
Vet ni vad? Man kan heta Uari i efternamn. (källa: facebook) Om jag skulle heta det så hade jag döpt min son till Jan.
fisk
Jag och ngr kära vänner har en glödande plan till sommaren: vi ska gräva guld i Norge. fast vi skippar guldet och ersätter det med fisk istället. briljant jag vet. Vi ska åka dit och rensa fisk och komma tillbaka som miljonärer. För detta krävs det självklart en plan och självklart har vi det, iaf snart. lägenhet ska fixas och jag har bestämt att vi ska leva på ris som vi köper i sverige eftersom allt i norge är dyrt. först tänkte jag att nudlar var en bra ide, men tyvärr e en av mina kamrater gluten så det får helt enkelt bli ris istället. jaja. jag överlever nog någon vecka eller två utan mina lockiga små älsklingar.
- fffuu (ljudet av blåst)
Som en vindpust e jag tillbaka igen.
Flygplan
Nu har jag packat färdigt allt. Så nu far jag från detta gråa och stressiga land mot oljeshejk näste: Dubai.
- God Jul och Gott Nytt År!
klappar
Jag älskar julstressen. Men bara när den inte påverkar mig. Det är det bästa med att åka bort över jul och nyår: att man slipper slå sig fram för att få tag på alla julklapparna. I love it. Jag känner verkligen hur jag njuter av att se allas stressade blickar när jag själv strosar gatan fram utan att låta mig påverkas av julens köphysteri.
Galet
Det är helt sjukt. Idag har jag stått i sex timmar på samma plats och gjort exakt samma sak. Det är helt sjukt! Det är lika lång tid som en hel skoldag. Galet galet. Jaja. Nu är mer än hälften avklarat, alltid nått ;)
Jag är julkortens sorterare
Denna vecka ska jag vara postsorterare. En arbetare, en pengaindragare, en viktig del för att samhället ska gå runt. Det är vad jag ska vara. Det började redan idag. Så från tolv till sex har jag sortera post. Det var mycket IQ-befriande om jag får säga det själv. Å uppgifterna var aningen enformiga, men med dollartecknet i huvudet så gick det helt okej. Arbetet fortsätter i morgon, men då från fyra till tio. Jag hoppas att vi inte får ngr läxor denna vecka, annars blir det segt :S
zzz
Godnatt alla glada. imorn är det en ny dag som för mig börjar redan klockan halv sju. dröm söta drmmar.
Indisk mat och äventyr
Sitter och smuttar på min lilla julmustburk och smaskar på lite marsipan-grejer syrran gjort till mig. Mycket passande såhär inför middagen å så.... jaja. Jag som faktiskt ska äta ordentlig mat idag. På restaurang till och med. Det står indiskt på menyn. Sedan bär det av på nya äventyr.
Jag har faktiskt redan varit på en liten upptäcktsfärd idag. Det blev ännu ett bevis på att jag inte har koll på sthlm, samtidigt som jag vet mer än vad jag tror. Jag skulle till min kära kompis skola. det är en mkt välkänd sådan, så principen att inte hitta dit var aningen pinsam. Jag valde därför inte att avslöja min svaghet. SÅ: med självförtroendet på topp gick jag upp ur tunnelbanan vid Rådmansgatan. Förvånad som jag blev så insåg jag att denna plats inte alls var främmande som jag trott. Det här kan låta lite skumt att jag som infödd stockholmare inte har koll på vart rådmansgatan ligger, men sanningen är den att jag inte visste att jag visste. Det är nog det där med namn...
Hur som helst så gick jag gatan fram. Eftersom jag i själva verket inte hade ngn aning om var hennes skola låg så fick jag helt enkelt gå lite på känsla. JAg följde den riktningen som min näsa pekade. Efter en onödigt lång promenad med många snirkel liknande vägval så kom jag äntligen fram, lite senare än beräknat. MEN med hedern i behåll, iaf nästan.
Där slutar min lilla historia och nu är jag nästan redan jättesen... mot mat och vidare.
Prat om helgen
Jag har kommit på att jag är mkt fredags-fixerad. Det är den ändå jag pratar om, känns det som iaf. Men jag är inte ensam. Jag är bara en i mängden. Jag tror faktiskt att det är det ämnet som det pratas mest om: helgen. Först, redan på onsdagen, börjar folk höra runt om planerna inför de två lediga dagarna. Detta är bara en uppvärmning till torsdagen så alla blir som galningar och ringen, sms:ar runt till vänner (och fiender också för den delen....) tills pengarna hamnar på noll. Denna ihop-slängda deg växer och växer tills fredag eftermiddag då den ger ifrån sig en hög smäll och exploderar högt i luften. Då är helgen här.
Inte nog med allt prat INNAN helgen, för de längsta konversationerna kommer faktiskt EFTER, på måndagen. Då blandas lyckliga kvittrande röster med sorgsna blickar. Ingen historia är den andra lik, eller jo.... Det ända som skiljer dem åt är sättet de berättas på, vilket i sig är mkt underhållande
Pratet om vad som hände i helgen fortsätter ända till tisdag eftermiddag och byts därmed lagom av till det nya snacket inför den kommande helgens planer.
Ja, vad ska man kalla det? the Circle of Life... ?
Coldplay kommer tillbaka till sverige!
Jag har god nyheter: Coldplay kommer till Stadion 22 augusti! jag är inte helt övertygad om att jag ska köpa biljetter. Jag tror inte jag vågar planera så långt fram i tiden, men samtidigt vet jag att jag kommer att ångra mig om jag inte köper... :S
Måste bestämma mig snart, för än så länge finns det platser kvar, men inte länge till...
Önskelista
Jag sitter och tänker på ordet "önskelista". Vilken kommersiell sak egentligen och bortskämd med för den delen. Tänk er att i princip alla barn runt om i Sverige skriver en lista där de radar upp allt de vill ha. Men det som e mest patetiskt av allt är alla föräldrars klagosånger om att deras barm är odrägliga småungar utan varken vett och etikett eller gott uppförande. undra varför...
Ärligt talat så önskar jag mig inget i jul. Det är som om något slags vuxensyndrom har drabbat mig, för jag minns så väl när man var liten då mamma och pappa sa att de inte önskade sig något, bara snälla barn. På den tiden blev jag irriterad, sur och förbannad. - varför kunde de inte önska sig något? Men nu, några år senare, förstår jag precis deras situation. Trots denna materiella värld så känner jag mig alltså nöjd med det jag har. Det stora ha-begäret har för stunden(?) mättats, trots att det rullar in mot jultider. Somliga säger att det har att göra med finanskrisen... vad vet jag. Inte för att jag personligen känner mig så drabbad. Mina pengasedlar är precis så många som innan krisen. Självklart finns det saker som jag vill ha. Det är inte så att jag är en liten bortskämd flicka som får allt jag pekar på. Det kliar fortfarande sådär smått i fingrarna efter nya prylar, men det är inget måste-ha-nu-snabbt-på en gång-kraft som sliter i mig.
Jag har försökt komma på ett svar till varför jag känner såhär, men utan resultat. Det får helt enkelt bli morgondagens tanke att klura på.
Go'natt!
Tia + Matta = hundralapp
Nästa generations affärskvinnor och män sjunker längre och längre ned i åldrarna Jag fick idag höra ett utlägg från en liten pojke på fyra år, som jag satt bredvid på tunnelbanan. Samtalet som jag överhörde lät såhär:
Pojke: min kompis tappade två tänder, eller nästan. Dom blev lösa, för han fick en gunga i ansiktet.
Moster: Jaha. Får man något speciellt när man tappar tänder?
Pojke: Ja. Jag får en tia, en liten tia. Men om jag lägger den under mattan så får jag en hundralapp.
Moster: Jasså...
Pojke: Så jag ska samla alla mina tior och lägga dem under mattan. Då kommer jag bli rik.
Jag kallar detta ett tydligt exempel på en typisk businessman i unga år.
Det luktar bränt...
Okej. Jag är en usel bagare, eller kanske bagerska. Hur som helst så är det inte min starka sida, tyvärr. Det är synd, speciellt när man ska bjuda franksagruppen på fika imorrn. suck. Jaja. Jag gjorde iaf ett försök, mitt bästa helt enkelt. men det räckte inte enda fram, eller jo... det blev ju muffins... men deras bruna yta råkade jag förvandla till renaste svart.
Så vad ska jag göra nu? antingen så tar jag med mig de brända halvt äckliga skapelserna, eller så köper jag lite gifflar på vägen till skolan. Det får nog bli gifflarna, för jag tror inte jag vågar bjuda på de här kolklumparna.
Om vindruvor och kemi
Sitter och pluggar kemi, eller rättare sagt: jag ska sitta och plugga kemi. vad jag gör är att kasta en vindruva upp i luften och fånga den med min högra hand. Den flyger lätt och fint i en lugn takt, nästan slow motion. Dess gröna färg passar bra till mina tapeter i bakgrunden, som går i desamma nyans.
Det här är en rolig sysselsättning om jag får säga det själv, mycket roligare än kemin. Jag undrar hur länge jag kan hålla på tills jag tröttnar... och om det är en längre tid än vad jag orkar hålla på med kemin...? Än så länge är det roligt, å jag har ändå hållit på i snart en minut.
Jag ser ett dilemma framför mig: Tänk om jag en dag var tvungen att fatta ett beslut som skulle påverka resten av mitt. Jag skulle bara få två alternativ att välja mellan: 1) plugga kemi tills evigheternas evighet, eller 2) kasta min vindruva upp och ned.
Jag undrar vad jag skulle välja. Vilket skulle vara mins hemskt? Antingen så skulle jag fyllas med kunskap tills jag spyr, eller så skulle jag känna mig som en inkompetent skalbagge.
Efter lite funderingar har jag kommit fram till att jag nog skulle välja kemin i alla fall. Efter denna beräkning har fått mig att inse att det kanske var tur att jag valde natur-natur, trots allt.
vad heter jag nu igen...?
Dialog med min far:
Jag: "Julia, det e ju fem bokstäver."
Pappa: "Nej: J U L E I A. det är sex stycken."
Ibland blir jag lite orolig...
Julkalendern - 1 december
NEJ. skit oxå jag missade julkalendern. fan. jag som önska jag kunde se den!
Känner du igen dig? känn ingen sorg. din önskan är min lag.
Fösta Advent
Nu är det jul igen, i alla fall första advent Till dagen till ära har det kommit in en gran i vår lägenhet. Tidigt? Kanske. Men eftersom vi åker iväg till Dubai så måste vi hinna fira en svensk jul också!
