åttning, nining, TIDNING - det nya smycket

Jag har kommit på att tidningar, snygga sådana är det 
snyggaste man kan gå runt med. Det ser bättre ut än 
den finaste väskan. Det gör att man ser smart, 
allmänbildad och allmänt kulturell ut. Jag skulle kalla 
det en kombination av att utstråla insidan och utsidan 
av sig själv. Med andra ord är det inte lika utseendefixerat 
som alla andra accessoarer. 


Varför inte en snygg "Bon" under armen?

Kreativiteten fortsätter...


De här "kapsylerna", eller burk-öppnar-grejerna, hittade 
jag i Dubai och förälskade mig i dem från första stund. 
Så jag samlade på mig så många jag kunde och tog 
med dem hem till Sverige. Nu har de blivit örhängen 
i temat: unik metall i återvunnen form. 

Glasögon i en ny skepnad

Jag tröttnade på att än en gång laga min glasögon... så jag gjorde om dem till ett halsband istället. Även kallad monokel. 



lite mer Made by Julia

Örhängen gjorda på wayne's coffee-skedar och plastpärlor.



Lagade igen och igen


Nu är dem hela, igen! och igen! Jag svetsade idag ihop dem för andra gången. Gårdagens vildhet var lite för påfrestande för dem. Men nu e de som nya, nästan. 

Made by Julia



Här är min nya ring som jag precis gjorde med hjälp av 
en plastkniv och en crême brule-brännare. 
Exotiskt, inte sant? 

Street Art


Jag tycker om saker som sticker ut ur mängden, men samtidigt är enkla och eleganta. Detta är en del av de konst-iga saker som jag gillar; fyra tomma glasflaskor på rad i sin enkelhet på en gata i sthlm. Prima. 

Je suis f r a n ç a i s !

Denna kväll kommer vara som en doft av paris, iaf för min del. Jag ska nämligen vara fransman. Det är inte ett spontant påfund som jag fått för mig bara sådär, utan jag ska nämligen på queernight. Min kära vän fyller år och det tyckte han skulle firas med att alla bytte kön för en natt. Självklart nappade jag på det, so here I'm klädd i blå-vit-randig tröja, basker och röd sjal. Eller sjal och sjal... jag hade nämligen ingen sådan så jag satte mig och häftade ihop ngt pappers servetter. Men det funkar det med. 

Mitt mål är att bli så fransk och snygg att jag slår min kära väns, värden/värdinnan, utklädnad. Han ska vara flygvärdinna, så jag har hårt motstånd. Men jag ska göra mitt yttersta för att vinna över honom. 

Juste: jag måste köpa en baguette oxå. Ingen fransman e fulländad utan en bit bröd under armen. 

- Au revoir!

Burn baby burn, disco inferno


Mina fejkglasögon har varit trasiga ett tag nu och det börjar kännas måste jag säga. Jag har ju inte längre någon fasad att luta mig tillbaka på en tidig onsdagsmorgon då det står kemi på schemat. Förr kunde jag iaf se smart ut. Nu e det inte lika lätt. MEN. Jag fick en idé igår hur jag ska lösa detta problem. Igår när jag skulle ta mig en liten runda i vårt kök för att hitta ngt smaskigt att tugga på så såg jag vår creme-brule brännare stå på hyllan. Då kom jag på att jag kunde svetsa ihop glasögonen genom att använda detta köksredskap. 

Det var en mkt praktisk idé tycker jag och dessutom ett multianvändning av denna brännare. En riktig bra-att-ha sak: fixar allt ifrån franska desserter till billiga plastglasögon. 



Bildbevis: Vrålkonstigt!


citerat från Wikepedia:

Djungelvrål 
[redigera]

Djungelvrål är saltlakritsfigurer i form av aporlejonelefanter och ekorrar. På förpackningen avbildas alltid en apa. Djungelvrål finns även i form av en klubba med en stark kärna av salmiak.

Jag förstår inte! Vad gör ekorren där? Den som bestämde djuren måste haft något snett i skallen, för sedan när flyttade detta smådjur med jättesvans till djungeln? Jag är i stor chock.  


Dagsmål nr 1

Okej. Den här dagen kommer jag att minnas som den dagen då jag hade på mig röda hängslen. Vad blir morgondagens mål...?

Att drömma, minnas och förverkliga

När jag var liten hade jag en dröm: att fylla hela köket med vatten så att det blev en basäng. Det kan ha varit min förkärlek till vatten och hav, eller också var jag en liten flicka med stor sabotagelust. Oavset grundtanke så var det vad jag gick och fantiserade om i unga år. Min planering för denna idé kunde pågå i flera timmar i streck och återkomma i långa veckoperoder. Allting skulle vara uttänkt ut i minsta detalj. Eftersom jag bara var runt fem år så var mitt största problem hur man skulle täta dörren så att vattnet inte skulle rinna ut. Men efter ett flertal funderingar kom jag fram till att den bästa lösningen var att tejpa igen dörrglipan. Som ett av de viktigaste stegen i operation hemmapool så krävde den lite extra förberedelser. Jag prövade och valde med omsorg ut vilken tejpsort som skulle passa bäst genom att provtejpa. Allt detta gjorde jag självklart i smyg då resten av familjen var för upptagna för att upptäcka mitt sanna jag bakom min fasad av det gulliga änglabarnet.

Nej. Jag var faktiskt en mycket rar unge där jag var liten. Så självklart genomfördes inte planen, bara i mina tankar. Det var bara om nätterna i mina drömmar som jag fick simma omkring bland tallrikar, glas och en annan vattenkokare. Då var jag lycklig. Nu idag tycker jag det är synd att jag inte genomförde min plan. Tänk vad kul det skulle vara att kunna tänka tillbaka till den dagen då jag flöt omkring i mitt kök. Nu kan jag inte göra det. Jag skulle väll inte säga att jag ångrar mig. Det är snarare själva tanken att inte genomföra mina drömmar som skrämmer mig lite. Jag tänker på alla de gånger som jag valt att inte göra vissa saker pga att jag inte vågar och när jag ser det i ett längre perspektiv; vad ska jag då titta tillbaka på om trettio år? Visst så har jag gjort endel roliga saker som jag ser tillbaka på med ett leende, men kommer de minnena att finnas kvar i framtiden? Kommer jag egentligen komma ihåg ngt från den tid jag lever i nu, men framförallt: vad? 

Jag har nu beslutat att jag från och med idag, eller imorn, och alla dagar framöver ska göra ngt märkvärdigt så att jag om trettio år kommer att minnas hela min ljuva ungdom, min period som karriärkvinna och mitt lugna åldrande så klar som renaste vatten. När jag sedan fyller något av de högre talen ska jag skriva en bok om alltsammans där jag med omsorg ska välja ut mina guldkorn. 

Helgens stora upptäckt

Jag har en stor upptäckt att dela med mig av! Något som jag tror det största delen av sveriges befolkning inte har en aning om. Det handlar om vrål, ett vrål från djungeln. Nämligen djungelvrål. Ni vet det där goda godiset med smak av lakrits. Visste ni att den godissorten består av miniatyrer av flera djurarter och inte bara en? Jag har i hela mitt liv gått och trott att de små lakrisbitarna föreställde apor, precis som på framsidan av påsen, men det är bara en fjärdedel som är de människolinkande varelserna. Faktum är att det nästan ryms ett helt zoo där i påsen, åtminstone ett litet sådant med fyra djur: elefanter, lejon, papegoja/ ekorre och apor såklart. Jag hade lite svårt att se om ett av dem var en ekorre eller en papegoja. Konjunkturerna var mkt buckliga och svåra att tyda. Men efter en lång diskussion med mina room mates så kom vi fram till att det var en papegoja, eller överens och överens... vi var inte riktigt eniga. Jag däremot var mkt övertygad.

Jag ska försöka hitta bildbevis för detta. Dessutom måste jag få ett enigt svar från Malaco vad det egentligen är för djur. 
- Fortsättning följer...

namn

Vet ni vad? Man kan heta Uari i efternamn. (källa: facebook) Om jag skulle heta det så hade jag döpt min son till Jan. 


fisk

Jag och ngr kära vänner har en glödande plan till sommaren: vi ska gräva guld i Norge. fast vi skippar guldet och ersätter det med fisk istället. briljant jag vet. Vi ska åka dit och rensa fisk och komma tillbaka som miljonärer. För detta krävs det självklart en plan och självklart har vi det, iaf snart. lägenhet ska fixas och jag har bestämt att vi ska leva på ris som vi köper i sverige eftersom allt i norge är dyrt. först tänkte jag att nudlar var en bra ide, men tyvärr e en av mina kamrater gluten så det får helt enkelt bli ris istället. jaja. jag överlever nog någon vecka eller två utan mina lockiga små älsklingar. 





- fffuu (ljudet av blåst)

Som en vindpust e jag tillbaka igen. 

RSS 2.0