Om vindruvor och kemi
Sitter och pluggar kemi, eller rättare sagt: jag ska sitta och plugga kemi. vad jag gör är att kasta en vindruva upp i luften och fånga den med min högra hand. Den flyger lätt och fint i en lugn takt, nästan slow motion. Dess gröna färg passar bra till mina tapeter i bakgrunden, som går i desamma nyans.
Det här är en rolig sysselsättning om jag får säga det själv, mycket roligare än kemin. Jag undrar hur länge jag kan hålla på tills jag tröttnar... och om det är en längre tid än vad jag orkar hålla på med kemin...? Än så länge är det roligt, å jag har ändå hållit på i snart en minut.
Jag ser ett dilemma framför mig: Tänk om jag en dag var tvungen att fatta ett beslut som skulle påverka resten av mitt. Jag skulle bara få två alternativ att välja mellan: 1) plugga kemi tills evigheternas evighet, eller 2) kasta min vindruva upp och ned.
Jag undrar vad jag skulle välja. Vilket skulle vara mins hemskt? Antingen så skulle jag fyllas med kunskap tills jag spyr, eller så skulle jag känna mig som en inkompetent skalbagge.
Efter lite funderingar har jag kommit fram till att jag nog skulle välja kemin i alla fall. Efter denna beräkning har fått mig att inse att det kanske var tur att jag valde natur-natur, trots allt.
Kommentarer
Postat av: Jossi
Haha, du är för rolig Julia!
Hörru, du har verkligen en pappa som hänger med i svängarna ;P
Precis som min...INTE!
hehe
Trackback
