Julia LE

Bara lite löst.

Men aldrig på riktigt. 

Inte som på film.

Om jag tänker efter så är det nog bara min syrra som har fått tagit emot ngr hårda smällar, även dem inte så våldsamma. Annars tror jag inte att jag någonsin har nitat till någon. Det känns som ett tomt hål inom mig, något som jag har missat. Jag är nyfiken på känslan; att stå framför någon och precis ha slagit honom eller henne rakt i ansiktet. Att känna segern pulsera ut i blodet och fyllas av triumf. 

Nej. Våld löser inga problem. Sägs det i alla fall. Men eftersom jag aldrig prövat på lösningen att slå istället för att snacka eller gå där ifrån så har jag personligen svårt att avgöra. Men jag måste medge att det känns lite dumt, trots min medvetenhet kan jag inte låta bli att känna mig lockad. Det jag har funderat över är att det måste göra väldigt ont i handen på den som slår. Så att slå med bara knytnäven lockar mig inte det minsta. Däremot ska jag någon gång örfila någon med en fisk. En slemmig äcklig sådan. Det skulle kännas bra.  Sedan skulle jag skära upp mitt vapen och äta sushi, tillsammans med mitt offer. Vilken harmoni.