Lyckorus
Kollade precis ned på fritids som ligger tvärs över gatan till min lägenhet. Om man lutar sig lite snett så ser man in i deras fönstren från mitt rum. Jag brukar ta en titt då och då för att uppdatera mig med vad de sysslar med. Nu när jag kollade noterade jag att det var filmdax, vilket inte var så svårt att lista ut. Lokalen var nedsläckt och det enda som lyste var skenet från tv-skärmen. I den mörka skuggan kunde man urskilja barn uppradade på stolar framför skärmen.
Jag fick en otroligt nostalgikänsla när jag fick syn på detta. Jag kan riktigt hur glad man blev då det skulle vara film på fredagen. Det var ren lycka som spred sig i kroppen. En jobbig fredag kunde förvandlas till en högtid. Det roliga är att tiden inte alls har förändrats trots att jag har blivit äldre. Samma känsla består från den tid då jag gick på fritids. Jag fick uppleva den senast i onsdags då vi skulle se ett avsnitt från en tv-serie de sista 30 minuterna på franskan. Jag blev lika glad som i äldre dagar. På samma sätt som då så spred sig ett lyckorus, som om en bomb av lycka exploderade inom mig och strömmade ut till varje cell i min kropp. Jag satt där på min stol och kände hur livet lekte.
Tänk vad relativt lite en lärare kan göra för att få alla ens elever att känna Lycka.
Kommentarer
Trackback
