Att drömma, minnas och förverkliga
När jag var liten hade jag en dröm: att fylla hela köket med vatten så att det blev en basäng. Det kan ha varit min förkärlek till vatten och hav, eller också var jag en liten flicka med stor sabotagelust. Oavset grundtanke så var det vad jag gick och fantiserade om i unga år. Min planering för denna idé kunde pågå i flera timmar i streck och återkomma i långa veckoperoder. Allting skulle vara uttänkt ut i minsta detalj. Eftersom jag bara var runt fem år så var mitt största problem hur man skulle täta dörren så att vattnet inte skulle rinna ut. Men efter ett flertal funderingar kom jag fram till att den bästa lösningen var att tejpa igen dörrglipan. Som ett av de viktigaste stegen i operation hemmapool så krävde den lite extra förberedelser. Jag prövade och valde med omsorg ut vilken tejpsort som skulle passa bäst genom att provtejpa. Allt detta gjorde jag självklart i smyg då resten av familjen var för upptagna för att upptäcka mitt sanna jag bakom min fasad av det gulliga änglabarnet.
Nej. Jag var faktiskt en mycket rar unge där jag var liten. Så självklart genomfördes inte planen, bara i mina tankar. Det var bara om nätterna i mina drömmar som jag fick simma omkring bland tallrikar, glas och en annan vattenkokare. Då var jag lycklig. Nu idag tycker jag det är synd att jag inte genomförde min plan. Tänk vad kul det skulle vara att kunna tänka tillbaka till den dagen då jag flöt omkring i mitt kök. Nu kan jag inte göra det. Jag skulle väll inte säga att jag ångrar mig. Det är snarare själva tanken att inte genomföra mina drömmar som skrämmer mig lite. Jag tänker på alla de gånger som jag valt att inte göra vissa saker pga att jag inte vågar och när jag ser det i ett längre perspektiv; vad ska jag då titta tillbaka på om trettio år? Visst så har jag gjort endel roliga saker som jag ser tillbaka på med ett leende, men kommer de minnena att finnas kvar i framtiden? Kommer jag egentligen komma ihåg ngt från den tid jag lever i nu, men framförallt: vad?
Jag har nu beslutat att jag från och med idag, eller imorn, och alla dagar framöver ska göra ngt märkvärdigt så att jag om trettio år kommer att minnas hela min ljuva ungdom, min period som karriärkvinna och mitt lugna åldrande så klar som renaste vatten. När jag sedan fyller något av de högre talen ska jag skriva en bok om alltsammans där jag med omsorg ska välja ut mina guldkorn.
Kommentarer
Trackback
