Önskelista
Jag sitter och tänker på ordet "önskelista". Vilken kommersiell sak egentligen och bortskämd med för den delen. Tänk er att i princip alla barn runt om i Sverige skriver en lista där de radar upp allt de vill ha. Men det som e mest patetiskt av allt är alla föräldrars klagosånger om att deras barm är odrägliga småungar utan varken vett och etikett eller gott uppförande. undra varför...
Ärligt talat så önskar jag mig inget i jul. Det är som om något slags vuxensyndrom har drabbat mig, för jag minns så väl när man var liten då mamma och pappa sa att de inte önskade sig något, bara snälla barn. På den tiden blev jag irriterad, sur och förbannad. - varför kunde de inte önska sig något? Men nu, några år senare, förstår jag precis deras situation. Trots denna materiella värld så känner jag mig alltså nöjd med det jag har. Det stora ha-begäret har för stunden(?) mättats, trots att det rullar in mot jultider. Somliga säger att det har att göra med finanskrisen... vad vet jag. Inte för att jag personligen känner mig så drabbad. Mina pengasedlar är precis så många som innan krisen. Självklart finns det saker som jag vill ha. Det är inte så att jag är en liten bortskämd flicka som får allt jag pekar på. Det kliar fortfarande sådär smått i fingrarna efter nya prylar, men det är inget måste-ha-nu-snabbt-på en gång-kraft som sliter i mig.
Jag har försökt komma på ett svar till varför jag känner såhär, men utan resultat. Det får helt enkelt bli morgondagens tanke att klura på.
Go'natt!
Kommentarer
Trackback
