Julia LE

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Regnet öset och vinden viner. Vädret är som det är, obestämbart. Det kan inte hjälpas. Ändå ägnar vi tid åt att tala om dess existens. Vi lägger ned tid att ens kommentera de skiftande dragen från fint till fult, vilket nu är vilket. Sol är vackert och regn hemskt, ska man tycka, enligt omgivningen. Själv är jag åsiktslös. Mig spelar det ingen roll och jag tänker inte heller skapa mig en åsikt. För, varför ägna mer tid åt vädret än vad vi redan gör? Finns det inte något bättre att prata om? Har mänskligheten drabbats av en torka på samtalsämnen, eller är vi bara lata. För bekväma helt enkelt att skapa förändring. Konservatismen präglas ännu inom oss, kanske. Vem kan veta säkert? Ingen vet och alla vet, men det är bara djävulen som har det rätta svaret. 

Okej. Detta kan låta aningen skumt, men jag har tappat bort min tandborste. Någonstans i lägenheten är den, frågan är bara: VAR? Den har rymt från mig, flytt sig väg eller så har den hittat ett gömställe för att skydda sig från mina sökande ögon. Jag vet tyvärr inte när hon rymde. (ja det är en hon för hon e blå och vit, alla tjejer har ju på sig det nu för tiden.) eftersom jag inte kan minnas när jag borstade tänderna sist... Heh busted. men vadå, man kan ju inte hinna med allt här i livet. ibland tar det helt enkelt för lång tid att borsta de vita tuggtänderna, eller huggtänderna.

Varför finns det inget BRA franskalexikon på nätet? galet. Är det alltså meningen att verkligen använda de stora klumpiga tegelstenarna till uppslagsverk? Jag som trodde de var mest för prydnad, som en ful porslinshund, hare eller annat djur, som står och dammar i gamla glasskåp. Jag har varken något glasskåp eller porslinssaker, men däremot ett franskalexikon. vilken tur, eftersom ingen verkar vilja lägga upp ett fungerande lexikon på hederliga internet. det är ändå franska vi pratar om. vad säger fransmännen om detta? de kan inte bli glada. eller det är nog inte ett problem i deras ögon, eftersom de anser att alla redan kan det franska språket. iaf så tror de det, åtminstone de fransmän som jag har pratat med. 

Om du kan säga det här blir jag riktigt imponerad: svensk kvistfritt kvastskaft. Galet svårt!

  Min kära syster gjorde idag ett riktigt fynd i vårt lilla gotteskpt. Hon hittade nämligen en hemgjord kola från förra julen. Hur den hade lyckats gömma sig där under en så lång tid har jag svårt att förstå. Den måste ha haft bra gömställe. Men nu blev den avslöjad att den fortfarande fanns kvar och det löste jag lätt genom att sluka den i ett naffs. Den smakade riktigt gott faktiskt! 

Imorn är det Venus dag. Ja ni vet, den där guden. Tydligen så är fredagarna hennes, de ägs av  henne. Hon köpte dem för en rimlig summa på blocket.      -vilket kap! utan frakt också, galet. 

 

Jag ska skriva ett jättebra tal, men saknar ämne. Hjärnan tänker så det knakar, nästan lite oroväckande knakningar, utan resultat. Det är ett så kallat quick speech så det är inte länge som jag behöver stå där framme och traggla mig fram. Men för att det ska bli bra så krävs det något att prata om. Det ska antingen vara något som intresserar mig, eller tre adjektiv som beskriver mig som person men det känns så självgott, kanske, beror på hur mycket man överdriver... Jag sattsar på att hitta ett ämne som jag tycker om och berättar om det. Jag kan inte komma på vad bara och dessutom vet jag inte riktigt hur seriös jag ska vara, eller om jag kör på lite ironi och humor. Det är alltid kul, om det bli bra vill säga, annars är det som ett desperat självmord i det sociala spelet och jag kommer bli ihåg kommen som hon som trodde hon var rolig. Det är lika bra att se det värsta som kan hända, just in case. 

Jag förundras av min syster. Det är ingen som kan föra ett levande samtal utan att få respons som hon. Då ämnet är morgondagens klädsel så imponerar hon ännu mer. Munnen går som en symaskin och tar slut lika ofta som man syr sig i fingrarna, hur ofta händer det? Jag har nu fått gå igenom en lång utläggning på vad hon ska ha på sig till hennes skolfot imorn, eller utläggning är nog fel ord, diskussion eller debatt passar bättre. Grejen var den att ingen svarade på hennes haglande frågor om strumpbyxor, örhängen och flätat hår, så när jag tänker efter skulle jag nog kalla det för en monolog. 

Jag gjorde idag det som jag inte trodde jag kund göra: jag somnade på lektionen. Detta hände trots att det var svenska på schemat, men det var i och för sig igen riktig lektion. Vi fick inte skriva och då räknas det inte riktigt, eftersom jag har intalat mig själv att svenska är ett roligt ämne och om vi gör något tråkigt så är det ingen riktig lektion helt enkelt. Idag pratades det om myter och gudar, så det var egentligen inte så konstigt att jag slumrade till. Men som tur var försvann jag från omvärlden i bara några sekunder, så ingen skada skedd. 

Okej, nu har jag det bevisat för mig själv; jag sover samtidigt som jag är vaken! Det handlar inte om djup sömn, men det räcker för att dra mig ifrån den verkliga världen till min egen. Det här får sina utslag under lektionerna, inte bra. Tydligen så har jag missat massa information om texten vi ska skriva, vilket betyder att jag har gjort helt fel. Suck. Nu förstår jag varför uppgiften hade varit så rolig. Jag hade nämligen hittat på det mesta själv... och efter att desperat frågat runt vad man egentligen skulle göra så blev uppgiften genast mycket tråkigare, typiskt. Nu har jag plöttsligt mycket att göra.